Varför kan vi inte lyfta varandra?

Så har vi haft en klämdag då vissa fritids varit stängda och andra haft få eller väldigt få barn på plats med personal som gjort sitt bästa för att lovbarnen ska känna att det är en annorlunda vanlig dag på fritids.
Går in på Facebook och läser i olika grupper om saker som man har gjort på olika fritids och gläds över vilka fantastiska människor som jobbar på fritids och som gör så mycket och lägger ner sådan tid på lovbarnen och deras välbefinnande. Men samtidigt läser jag också en hel del av kommentarerna och en del av glädjen förbyts mot en klump i magen av dem som inte kan glädjas över det de läser utan istället måste trycka ner och komma med pekpinnar. De som måste tala om hur värdelöst McDonald’s (skräpmat) är och hur skadligt det är med socker. De som formulerar sig på sätt som gör att de sätter sig över andra och menar att deras sätt att göra saker på är bättre än andras.
Jag är rätt säker på att i alla fall en del av de barn som får vara hemma dessa klämdagar både får äta på McDonalds och sätter i sig en eller ett par glassar eller fikar med sina föräldrar eller den/dem som de tillbringar dagen tillsammans med. Så varför skulle vi inte kunna göra det med de barn som är kvar hos oss på fritids.
Oftast är det ungefär samma barn som är kvar dessa klämdagar och oavsett anledningen till det tycker jag att vi ska kunna erbjuda dem något utöver det vanliga utan att behöva känna skuld över det vi väljer att hitta på.
Min fundering är varför det är så svårt att lyfta och berömma varandra? Det finns de på våra arbetsplatser och det finns de i olika forum på nätet och i våra nätverk som väljer att ta bort en del av glädjen i att dela med sig och räta på ryggen när vi tycker att vi har gjort något bra. För hur många som än berömmer  sätter sig de negativa kommentarerna som taggar som gör sig påminda nästa gång man vill dela med sig av något som man har gjort och i värsta fall struntar man i att dela med sig.
Nästa gång vi läser något eller hör någon dela med sig av något kan vi väl åtminstone börja med att tänka efter hur vi kan kommentera för att lyfta, även om vi kanske inte helt håller med om det vi läser eller hör, istället för att sänka. För tänk vad mycket roligare det blir att jobba om vi hjälper till att höja varandra och delar med oss av alla våra fantastiska aktiviteter och idéer!

Annonser

Brutal ärlighet

Något som jag gillar skarpt med barn är de väldigt ofta säger vad de tycker och tänker. Både positiva och mindre positiva saker får man höra om både stort och smått.

Idag när en av våra fröknar lyssnade på läsläxor så var jag i klassen och hade teckningsskola. Eftersom de håller på med bondgården och bondgårdsdjur skulle vi träna på/lära oss att rita en ko. Jag hade en mall med steg för steg bilder att följa så att vi tillsammans skulle kunna ta oss fram till en färdig ko. Jag visade glatt steg ett och medans barnen gjorde steg ett i sina böcker började jag förbereda steg två när en läsgrupp kommer in i klassrummet.

De hämtar sina böcker och när de satt sig ner på sina platser i det alldeles tysta klassrummet där deras kamrater sitter och ritar med djup koncentration hör jag ett barn viska mycket tyst till sin kompis ”Varför ritar hon en elefant?”

Eftersom teckning inte är min starkaste sida blev jag lite bekymrad över att min tänkta ko mer såg ut som en elefant efter steg ett men jag kunde inte låta bli att ta tillfället i akt och visa att jag hade hört honom och på så sätt även påpeka att man kan göra sig hörd över klassrummet även om man bara viskar och därför kan man hålla nere ljudvolymen under lektionerna.

Sedan får jag väl erkänna att min blivande ko hann med att se ut som en flodhäst, åsna och get innan det slutligen blev rätt likt en ko!

 

Underbart med färg

Den här veckan har vi färglära som skapande aktivitet hos oss på fritids. Vi blandar färger och facineras över alla fantastiska nyanser som blir när en färg droppas i en annan och rörs runt.

image

Vi använder penslar, droppar och viker eller smetar med händerna. Det blir färg lite här och var men främst blir det färg på den fantastiska vägg som börjar ta form hos oss. Man blir så glad av att titta på den och fundera på vad alla konstverk föreställer.

image

Det är fantastiskt kul med färg, eller som ett av de kladdigaste barnen sa idag:
”Det är roligt med färg ända fram till dess att det är dags att städa!”

Klara, färdiga, lek!

Ibland får man vara med om saker som gör en riktigt glad och man får små rysningar efter armarna bara för att det känns så bra. Idag har vi haft ett sådant ögonblick på vår skolgård. Det handlar om en stor sten, ett gäng barn och leken General och spion. Det handlar om att hylla en kollega, vår avdelnings lekmästare, för utan henne skulle barnen inte få leka lika mycket och jag hade aldrig fått stå bredvid och njuta av ögonblicket!

Under en period hade min kollega dagens lek med vår fritidsgrupp efter mellis. De som ville vara med samlades vid en speciell sten direkt efter mellis och där lekte de någon lek tillsammans. Efter barnens önskemål har dagens lek nu återkommit och min kollega har presenterat leken General och spion. Så idag när de ”äntligen” fick duka av efter mellis blev det rusning till stora stenen där ett långt led bildades och där stod barnen så snällt och bara väntade. Har nog aldrig sett dem samlas så snabbt och stå så länge i led utan någon konflikt eller konstighet.

När korten sedan var utdelade och barnen samlade i sina två lag ropade min kollega ”Klara, färdiga, lek!” och som skjutna ur kanoner började alla barnen springa efter varandra. Så fort en omgång var över skulle en ny påbörjas och för varje omgång var det fler och fler barn som anslöt sig till leken. Ettor och tvåor, pojkar och flickor lekte tillsammans och tillslut var vissa tvungna att ta en paus mellan omgångarna för korten räckte inte till alla som ville vara med.

Att få stå bredvid och se detta är helt fantastiskt. Att se hur lek samlar ihop och ger sysselsättning och samhörighet. Hur barnen samarbetar, skrattar, rör på sig, tränar på att vinna och förlora. Att så många kan leka tillsammans under lång tid och bara ha roligt. Ingen som frågar hur mycket klockan är eller när de får gå in. Och om inte det vore nog så hinner jag knappt säga att idag går vi ut lite tidigare innan sammanslagningen eftersom det är så fint väder innan ett av barnen ropar ”Då ska jag fråga … om vi inte kan leka General och spion igen!”

 

 

Vi planterar

Den här veckan har vi planterat krasse på fritids. Varje barn har sått ett par frön och nu är det bara att vänta och se om det kommer att bli något.

image

På samverkan fick barnen sedan göra ett varsitt miniväxthus där de sådde solrosfrön. De fick så i fuktad bomull och nu kan de titta på sina frön och följa vad som händer när de groddar sig och blir till en växt.

image

image

image

Förhoppningsvis kan barnen glädjas åt flertalet vackra blommor här framöver.

Tillbaka där jag hör hemma

Den här veckan är jag tillbaka på fritids igen efter fem veckor som lärare och lättnaden är enorm när jag känner att jag åter är på rätt plats. Både för egen del och för mina kollegor på fritids som har kämpat på med eller utan vikarie för mig.  När man flyttar personal blir det konsekvenser för alla så det är på både gott och ont att använda befintlig personal som vikarier för varandra.

För egen del har jag funderat mycket över detta eftersom jag jobbar på fritids men alltid kommer att vara legitimerad lärare och därför kommer att användas som vikarie när lärare är borta och det behövs behörig vikarie. Eftersom jag är lösningsinriktad så såg jag en möjlighet när det blev en öppning till hösten i förskoleklass. Om jag redan jobbar i klass på förmiddagarna är det svårt att flytta på mig och ändå får jag jobba på fritids på eftermiddagarna. Jag får dessutom ha en egen grupp i ett eget klassrum vilket jag kan sakna väldigt mycket eftersom det ändå är en speciell känsla att ha ”sin” klass.

Frågan är naturligtvis om det kommer att likna lärarjobbet allt för mycket eller om det kan bli en balanserad känsla med det bästa från två världar. Det beror naturligtvis en hel del på mig själv och om jag vågar lita på mig själv och göra på mitt sätt så att det blir något som jag tror på. Att lyssna på de erfarna förskoleklasslärarna men ändå göra min grej och stå för att jag tycker att man kan göra olika fastän man jobbar mot samma mål så länge man är sann mot sig själv.

Hur som helst ser jag fram emot hösten och det gick ju bra att byta högstadiet mot fritids så antagligen kommer det att gå lika bra att byta fritids mot förskoleklass för det steget låter i alla fall som om det är mycket mindre. Om det är så får framtiden ge svar på men just nu längtar jag till imorgon då jag får gå till fritids igen.

Grodägg i massor

Den här veckan har en av våra fröknar sett till så att vi har blivit med grodägg på fritids. För att vi ska kunna följa grodans livscykel på nära håll nu när vi har haft tema vår är det ju perfekt att vi får nya kompisar. Vi kan prata om det som händer, vad de behöver för att överleva när det har blivit yngel och vad gör vi med dem när de har blivit grodor  och ska leva ute i naturen?

Grodägg i massor

Grodägg i massor

Själv föredrar jag de grodor som vi gjorde i pappersformat på samverkan. Men vad gör man inte för barnen och deras kunskapsinhämtning?

Grodans livscykel

Grodans livscykel

Nu ska det hur som helst bli spännande att se om det har hänt något när vi kommer till fritids imorgon.